Welcome in to my head...

Jag saknar mina vänner. Jag saknar min familj. Det kan jag inte sticka under stolen med, men så länge jag låter bli att önska att jag var hos dom eller dom hos mig så går det rätt bra. Längtar till jul när jag åker hem o får träffa alla.
Lite ledsen över att gulliga Emma inte kommer va hemma då.

Jag känner en viss otrygghet, en osäkerhet gnager...de har med jobb att göra.
E som jag sagt tidigare garanterad jobb till 31/5 (länge kvar - jag vet!) men efter det ska jag prova något som jag aldrig provat förut. Jag ska vara arbetslös! Tanken skrämmer mig lite. Samtidigt som jag vet att allt löser sig - i slutändan ordnar sig allt. O så kommer det även att bli för mig.
You have to believe!
Jag har ju jobb nu, de har tyvärr inte vissa andra och det tycker jag är synd. Finns vissa jag önskar ett jobb mer än andra. De finns den där goa tjejen som letar med ljus o lykta och som verkligen skulle behöva ett jobb för att få rutiner och omväxling i sin vardag - eller ska jag säga i sin låååånga helgdag.
Jag hoppas verkligen det ordnar sig för dig min vän...

Mitt liv har verkligen tagit en helomvändning de sista året.
Från att ha kastats fram o tillbaka mellan hopp o förtvivlan ser allt sen en tid tillbaka väldigt ljust ut.
Ny bostadsort, nytt arbete och ny kärlek.
En kärlek som brinner starkt.
Att bli sambo med denna underbara kille är det bästa som hänt mig på länge.

E barnsligt kär i min älskade smurf, han gör mig glad. Han får mig att känna mig som en diamant, han behandlar mig som en gudinna - kort o gott - han får mig att känna mig underbar.