tomhet

Dagarna går, känner mig bedrövlig
Inget kommer bli som förr
Inget kommer bli sig likt
Promenerade hem till pappa efter en kväll hos bror
Tårarna kom åter i mina ögon
Tankarna på dig gör så ont
De gör så ont för jag vet att jag aldrig mer kommer få se dig
Aldrig mer få en kram
Aldrig få skratta tillsammans med dig

Tänker på dig hela tiden
Finns de liv efter döden?
Ser du mig just nu?
Känner du min förtvivlan?
Klumpen i halsen växer så fort
Det går inte en dag utan att tårarna rinner
Jag har nog nu börjat förstå att du inte kommer tillbaka
Det gör ont.
Jag vill inte att verkligheten ska vara sann
Tankarna snurrar men hjärna känns tom
Jag älskar dig så mycke
Snälla kom tillbaka
Jag behöver dig
Du fattas mig

God natt mamma, dröm sött


förbannad och besviken

Idag kan man i vk läsa att "tågolyckan klassas ej som allvarlig, därför kommer den ej att utredas" och även i samma artikel uttala sig om att "om vi ser en växande trend"... Sen när blev de en trend med dödsolyckor?

Vaddå inte allvarlig??!!!! E de helt sjuka i huvudet de som fattar besluten där på banverket eller statens haverikommission!
Är de inte allvarligt att en människa förlorat sitt liv?
Har människans liv inget värde?
Har våra känslor och vår förtvivlan som anhöriga ingen betydelse?
Är ni helt ifrån vettet!!!

21/4 2009 kl 17.32

Jag bröt ihop när pappa ringde o undrade om jag satt ner o om jag hade Mats i närheten för han hade bara tråkiga nyheter... Visste sen en timme tillbaka att olyckan hänt eftersom min syster ringde o underrättade mig om den. Hade även vart ute på vk.se o sett bilden på bilen o läst om de intensiva räddningspådraget, de livsuppehållande åtgärderna, hjärt o lungräddningen...
Sa till M att vilken tur hon körde volvon, då e ju chansen att hon klarar sig större än om hon tagit gamla saaben... Efter de gick de inte många minuter innan samtalet från pappa kom.

FAAAAAAAN!!!
Du skulle ju bli mormor i september, jag gick in i tjugonde veckan igår...hade pratat med dig i telefon bara 25 min innan olyckan. Men fick avsluta rätt fort eftersom jag va på jobbet o de va mycke o göra.
Du som var mer prillig över att bli mormor än jag va över att bli mamma o nu får mitt barn aldrig träffa dig...aldrig få känna din värme, uppleva dina spratt eller höra ditt skratt.
Hur ska jag nu få alla mormoderliga råd?

Blir så ledsen när jag tänker på pappa o hur livet blir för honom nu. Ni hade ju så mycke planer o så mycket kvar att göra o leva för. Ni skulle ju komma ner i sommar, tillsammans.
Flygbiljetterna var bokade till den 8/10 för första kontakten med ert barnbarn... Nu får pappa/morfar komma utan dig, utan sin älskade fru o sin bästa vän. 

Ledsen för att Mira inte överlevde smällen, glad för att Fanni gjorde det... Mira hade tydligen vart helt "väck", inte orkat resa på sig o bara spytt blod så hon fick avlivas igår under kvällen. Fanni har klarat sig med en bula på nosen.

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer just nu, tårarna rinner o jag ser snart ingenting.
Jag saknar dig så fruktansvärt och de gör så ont!



Mamma och Jag, Mil Palmeras 2007

försommarkänslor

Vilka härliga dagar de vart nu. Massor med plusgrader o sol - de riktigt spritter i hela kroppen!
Gick på promenad ikväll o lyssnade på fågelkvitter, tittade på de grönskande ängarna, kände lukten av vårens första blommor o gick nog mest vägen fram med ett leende på läpparna.
Oj vad jag längtat efter detta. Värme, ljus och sommar! Den e här nu...iaf början av den.

Påskhelgen hemma uppe i Tassemarkerna blev toppen. Fick träffa de som står mig närmast. De där människorna som verkligen betyder trygghet för mig.
Tack mamma, pappa o syster för boende o massor med god mat o bullar ;o)
Tack bror sko för bra film o trevligt surr.
Tack Helena, Mattias o Joel för en trevlig dag. Framförallt - Tack mitt lillhjärta för de supergoa pussarna! De kommer jag leva på länge *ler drömmande*
Helena - du kommer alltid vara min bästaste!
Tack Challan o Geggan för supergod grill o fyllning av Gubbs - ni e speciella!
Tack Nettan o Björne för en mysig stund tillsammans med er - ni hör ju oxå till ovannämnda speciella skara...
Chatrin o Johan, Farfar o Berit - Ni e underbara!
Love you all!

fredag, en helt vanlig fredag...

Långledig denna helg (även mån) och sen har jag inga "riktiga" arbetsdagar förrän efter påsk. Kan de bli bättre?
Vi åker nämligen till Borås med jobbet o nattar över tis-ons, Jag kommer att ansluta till gänget på tis em/kväll o på skärtorsdan e jag ju ledig.
(Börjar lida av en jävulsk hemlängtan nu...de e ju så nära!)
På tis em är de nämligen dags för ultraljud...
 ...de känns mer än spännande kan jag lova.
Spännande ffa för att för första gången få se den som växer där inne, allt kanske blir mer verkligt då.
Än så länge så känns de lite sådär...hmmm...vet inte hur jag ska förklara mig...men de känns nog lite sådär som om de inte händer på riktigt eller nåt. Har nog lite svårt att fatta att jag faktiskt e gravid även om magen börjar puta o brösten blitt dubbelt så stora o min mat-berg-o-dal-bana spelar mig spratt varje dag...
Som igår t.ex. när jag skulle laga midda (blodpudding m. bacon) så kunde jag innan jag startade upp spisen känna oset av stekt bacon o blev illamående. Detta resulterade i att jag stekte blodpuddingen o lämnade sen spisen till Mats så han fick steka baconet...han fick äta allt själv oxå. Någon dag innan dess gjorde jag en pastasås med grönsaker o bacon o de gick hur bra som helst o de va mums. Lustigt de där...

Sen e detta med ultraljudet lite oroande oxå.
Står allt rätt till där inne? Har den en hjärna? Två armar? Fungerande hjärta?
...de kan ju visa sig att allt e helt åt helvete o de enda som e o göra e att avbryta processen.
Tanken e skrämmande o jobbig, men den dyker upp emellanåt...tror att de e ett sätt o förbereda sig på de värsta, vilket kanske kan vara bra att göra. I don't know...men...
Jag tar ingenting för givet.
Tror de e bäst så.

Puss o kläm o trevlig helg!


sol o värme

Idag är de nog årets hittills varmaste o skönaste dag! +12 i skuggan o säkert +25 i solen...så förbannat vad jag längtat efter detta! Fåglarna kvittrar o flugorna surrar, en lysande gul fjäril flög förbi mig när jag stod ute o svabbade av Robert.
Han va i stort behov av en tvätt eftersom jag inte lyckats ta mig för o göra de under hela vintern...kan säga att han blev renare men inte helt perfekt. Skulle behövt vaxa oxå men jag har inge vax hemma så de får bli en annan dag.
Vi börjar fundera på o lämna honom hemma till påsk o ta M's bil upp i stället, den e lite piggare på gasen o tystare inne i kupen...men vi får se.
Blir iaf till o slänga på sommardäck nu, känns dumt o nöta mer på dubben nu när de inte vart en gnutta is på vägarna sista 3 veckorna.
Går de o köra upp till "Tassemarkerna" med sommardäck tror ni?
Om allt går enligt planerna så styr vi uppåt redan under natten mot skärtorsdag o landar då i Umeå under förmiddan/dagen, skulle va nice om vi kom iväg då. Men de beror nog lite på hur gubbs har de på jobbet, de e mycke där nu...ev. kan han inte ta ledigt skärtorsdan o då måste han jobba till lunch.

Idag börjar jag inte jobba förrän 16.30, sanslöst - I know! Men just idag så gör de inte allt för mycke att ha hela dagen ledig o jobba kvällen :o)
Näpp! Nu ska fröken tjockis ut o njuta av solen igen.

Puss o kram!

RSS 2.0