21/4 2009 kl 17.32
Sa till M att vilken tur hon körde volvon, då e ju chansen att hon klarar sig större än om hon tagit gamla saaben... Efter de gick de inte många minuter innan samtalet från pappa kom.
FAAAAAAAN!!!
Du skulle ju bli mormor i september, jag gick in i tjugonde veckan igår...hade pratat med dig i telefon bara 25 min innan olyckan. Men fick avsluta rätt fort eftersom jag va på jobbet o de va mycke o göra.
Du som var mer prillig över att bli mormor än jag va över att bli mamma o nu får mitt barn aldrig träffa dig...aldrig få känna din värme, uppleva dina spratt eller höra ditt skratt.
Hur ska jag nu få alla mormoderliga råd?
Blir så ledsen när jag tänker på pappa o hur livet blir för honom nu. Ni hade ju så mycke planer o så mycket kvar att göra o leva för. Ni skulle ju komma ner i sommar, tillsammans.
Flygbiljetterna var bokade till den 8/10 för första kontakten med ert barnbarn... Nu får pappa/morfar komma utan dig, utan sin älskade fru o sin bästa vän.
Ledsen för att Mira inte överlevde smällen, glad för att Fanni gjorde det... Mira hade tydligen vart helt "väck", inte orkat resa på sig o bara spytt blod så hon fick avlivas igår under kvällen. Fanni har klarat sig med en bula på nosen.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer just nu, tårarna rinner o jag ser snart ingenting.
Jag saknar dig så fruktansvärt och de gör så ont!
Mamma och Jag, Mil Palmeras 2007
ja, vad ska man säga Sussie? Jag lider så oerhört med dig..känner själv hur tårarna kommer...speciellt när jag ser kortet på dig och din mamma. kram
ja, vad ska man säga Sussie? Jag lider så oerhört med dig..känner själv hur tårarna kommer...speciellt när jag ser kortet på dig och din mamma. kram
Kära Sussie.. Jag kan inte ens med mina ord beskriva hur ledsen jag är för din skull. Allt känns så overkligt och jag kan bara ana vad du går igenom.. Men jag vill att du ska veta att jag finns här för dig.. Dag som natt!
Tänker på dig och familjen!
Kramar E.
Det är så svårt att veta vad man ska skriva, man får bara öppna hjärtat och låta det rinna ut. Men tårarna svämmar bara över och man ser nästan ingenting. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, att förlora sin mor måste vara det svåraste att mista. Vi får alla ta hand om varandra under denna tid, många kramar på dig!!!! <3
