fredag, en helt vanlig fredag...
Långledig denna helg (även mån) och sen har jag inga "riktiga" arbetsdagar förrän efter påsk. Kan de bli bättre?
Vi åker nämligen till Borås med jobbet o nattar över tis-ons, Jag kommer att ansluta till gänget på tis em/kväll o på skärtorsdan e jag ju ledig.
(Börjar lida av en jävulsk hemlängtan nu...de e ju så nära!)
På tis em är de nämligen dags för ultraljud...
...de känns mer än spännande kan jag lova.
Spännande ffa för att för första gången få se den som växer där inne, allt kanske blir mer verkligt då.
Än så länge så känns de lite sådär...hmmm...vet inte hur jag ska förklara mig...men de känns nog lite sådär som om de inte händer på riktigt eller nåt. Har nog lite svårt att fatta att jag faktiskt e gravid även om magen börjar puta o brösten blitt dubbelt så stora o min mat-berg-o-dal-bana spelar mig spratt varje dag...
Som igår t.ex. när jag skulle laga midda (blodpudding m. bacon) så kunde jag innan jag startade upp spisen känna oset av stekt bacon o blev illamående. Detta resulterade i att jag stekte blodpuddingen o lämnade sen spisen till Mats så han fick steka baconet...han fick äta allt själv oxå. Någon dag innan dess gjorde jag en pastasås med grönsaker o bacon o de gick hur bra som helst o de va mums. Lustigt de där...
Sen e detta med ultraljudet lite oroande oxå.
Står allt rätt till där inne? Har den en hjärna? Två armar? Fungerande hjärta?
...de kan ju visa sig att allt e helt åt helvete o de enda som e o göra e att avbryta processen.
Tanken e skrämmande o jobbig, men den dyker upp emellanåt...tror att de e ett sätt o förbereda sig på de värsta, vilket kanske kan vara bra att göra. I don't know...men...
Jag tar ingenting för givet.
Tror de e bäst så.
Puss o kläm o trevlig helg!
Vi åker nämligen till Borås med jobbet o nattar över tis-ons, Jag kommer att ansluta till gänget på tis em/kväll o på skärtorsdan e jag ju ledig.
(Börjar lida av en jävulsk hemlängtan nu...de e ju så nära!)
På tis em är de nämligen dags för ultraljud...
...de känns mer än spännande kan jag lova.
Spännande ffa för att för första gången få se den som växer där inne, allt kanske blir mer verkligt då.
Än så länge så känns de lite sådär...hmmm...vet inte hur jag ska förklara mig...men de känns nog lite sådär som om de inte händer på riktigt eller nåt. Har nog lite svårt att fatta att jag faktiskt e gravid även om magen börjar puta o brösten blitt dubbelt så stora o min mat-berg-o-dal-bana spelar mig spratt varje dag...
Som igår t.ex. när jag skulle laga midda (blodpudding m. bacon) så kunde jag innan jag startade upp spisen känna oset av stekt bacon o blev illamående. Detta resulterade i att jag stekte blodpuddingen o lämnade sen spisen till Mats så han fick steka baconet...han fick äta allt själv oxå. Någon dag innan dess gjorde jag en pastasås med grönsaker o bacon o de gick hur bra som helst o de va mums. Lustigt de där...
Sen e detta med ultraljudet lite oroande oxå.
Står allt rätt till där inne? Har den en hjärna? Två armar? Fungerande hjärta?
...de kan ju visa sig att allt e helt åt helvete o de enda som e o göra e att avbryta processen.
Tanken e skrämmande o jobbig, men den dyker upp emellanåt...tror att de e ett sätt o förbereda sig på de värsta, vilket kanske kan vara bra att göra. I don't know...men...
Jag tar ingenting för givet.
Tror de e bäst så.
Puss o kläm o trevlig helg!
Kommentarer
Postat av: Camilla
Oh, spännande med ul!! Minns själv att jag grät av lycka efteråt, helt euforisk! Det ska gå bra ska du se, men jag förstår att du är lite orolig..hur ska man kunna låta bli att vara det? Superkul att du ska få en bebis tycker jag :-D
Trackback
