Dagarna går
Nu är begravningen av min älskade mamma avklarad. Vilken pers det va men ändå så vackert. Prästen var helt sagolik och hade fått ihop en enormt fin "berättelse" om mamma och hennes tragiska bortgång. Jag kramade om henne direkt efter o förklarade att hon va världens bästa präst - ever!
Dagarna hemma i Umeå gick fort och långsamt på samma gång. Fina dagar där vi träffades stora delar av släkten vilket tyvärr inte blir så ofta eftersom vi e rätt utspridda i detta avlånga land. Hade tänkt försöka hinna med att även träffa några av mina vänner men kände att de fick va denna gång till förmån för familjen o släkten.
Mest glad e jag nog ändå över att få återse min lilla gulliga moster som jag (vi) inte haft så mycke kontakt med de senaste åren. Hon är sig lik ;o)
Dagarna går och i morgon är det den 21/5 - då har en månad gått. En månad utan min älskade mamma... En månad av massor med gråt, tankar och funderingar. Tankar om framtid, dåtid och rättvisa. Funderingar om varför och om livet i stort....
De flesta dagar går rätt ok medans endel dippar totalt o jag bara gråter. Misstänker att jag får räkna med ett antal dipp-dagar till innan sorgen är färdigarbetad.
Hon kommer alltid att fattas mig men jag tror att de faktum att hon inte finns ibland oss längre kommer bli en vardag som allting annat blir med tiden. Men än så länge känns de så fruktansvärt tomt, orättvist och blääää....
Till något helt annat
Fick på jobbet under simskolan världen skönaste kommentar från en unge:
-Men va stor mage du har! De ser ut som du svalt ett barn...
-Eh, hum, joooo...förstår du...
Vad svarar man på en sån?! :o)
Dagarna hemma i Umeå gick fort och långsamt på samma gång. Fina dagar där vi träffades stora delar av släkten vilket tyvärr inte blir så ofta eftersom vi e rätt utspridda i detta avlånga land. Hade tänkt försöka hinna med att även träffa några av mina vänner men kände att de fick va denna gång till förmån för familjen o släkten.
Mest glad e jag nog ändå över att få återse min lilla gulliga moster som jag (vi) inte haft så mycke kontakt med de senaste åren. Hon är sig lik ;o)
Dagarna går och i morgon är det den 21/5 - då har en månad gått. En månad utan min älskade mamma... En månad av massor med gråt, tankar och funderingar. Tankar om framtid, dåtid och rättvisa. Funderingar om varför och om livet i stort....
De flesta dagar går rätt ok medans endel dippar totalt o jag bara gråter. Misstänker att jag får räkna med ett antal dipp-dagar till innan sorgen är färdigarbetad.
Hon kommer alltid att fattas mig men jag tror att de faktum att hon inte finns ibland oss längre kommer bli en vardag som allting annat blir med tiden. Men än så länge känns de så fruktansvärt tomt, orättvist och blääää....
Till något helt annat
Fick på jobbet under simskolan världen skönaste kommentar från en unge:
-Men va stor mage du har! De ser ut som du svalt ett barn...
-Eh, hum, joooo...förstår du...
Vad svarar man på en sån?! :o)
Kommentarer
Trackback
