tjatig
Känner att jag börjar tycka att jag e lite tjatig numera.
Kan inte så mycke annat än prata om eller tänka på hon den där lilla ängeln.
Hon har gjort mig till den rikaste o lyckligaste människan i hela världen.
Eller om sanningen ska fram så e de väl Mats som gjort de hela möjligt för utan honom hade jag fortfarande bara varit i mitt gamla jag.
Inte för att jag vantrivdes med de eller nåt, men de va liksom inte komplett på nå sätt.
De som oxå hänt är att jag nog fått nerver utanpå skinnet eller nåt.
För samtidigt som jag är lyckligare än lyckligast så finns tårarna sååå nära hela tiden.
O de triggas igång av att jag tänker mamma/mormor.
Behöver bara skriva de orden så börjar läppen darra o tårarna rinna...sjukt...men grejjen är nog den att jag nu mer än någonsin verkligen behöver min mamma.
Nu hoppas jag på att min lilla ängel vaknar snart för brösten börjar kännas fulla o behöver tömmas!
Tror jag måste väcka henne lite försiktigt.
De har dessutom nu gått nästan 3tim sen hon käkade o på BVC ville de att jag skulle amma henne var tredje timma för att få henne att öka på mer i vikt lite snabbare.
Over and out from the milkcow ;)
Emmy - min ängel
Det glädjer mig att höra att du sväver på moln, det är det man önskar sina bästa vänner. kram
