Ett år senare...

Idag e de precis ett år sedan min älskade mamma dog.
Kl 14.25 idag för ett år sen är sista gången jag hörde hennes röst, talade med henne i telefon...hon var påväg till kenneln utanför Hällnäs, men kom aldrig fram.

Jag minns allt med denna dag (- väder, vad jag hade för kläder, hur dagen på jobbet va, vad jag skulle laga till middag m.m. -) fram till ca kl 17.30 när pappa ringde o lämnade beskedet. Efter det blev allt som i en dimma.
En obehaglig kvävande känsla, någon som sparkar undan benen för mig.
Minns att jag skrek när pappa berättade. Har nog aldrig gråtit så som jag gjorde då. Har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjort de sista året.

Tiden går och allt känns bättre med tiden men saknaden består.
Mest ledsen kan jag nog känna mig över att mamma aldrig fick träffa Emmy. Hon som såg fram så enormt mot att bli mormor...


Här brinner iaf nu ljus för min älskade mamma, tände ett igår kväll redan... Ska under dagen försöka fixa någon fin blomma o nåt annat fint ställa bredvid så jag får min egen lilla minnesplats.


Hoppas du har det bra, tänker på dig ofta - saknar dig varje dag...


Min egen minnesplats...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0